Inlägg

Publicerat

Street art

Street art i Berlin är ett välkänt faktum. Speciellt då för mig som varit konststuderande under två år. Som jag har skrivit i de två senaste inläggen så åkte vi som sagt till Berlin på studieresa, både för att gå på museum och att se all gatukonst.

Jag tycker street art är fantastiskt fint. Under hösten tilldelade jag mig själv utställningar i Urbana miljöer med utskrifter av mina egna oljemålningar. Bland annat uppsatta på träd i trädgårdsföreningen i Linköping och i ett provrum på HM i samma stad. (även på toaletten på Passagens konsthall, senare under en annan utställning köpte kommunen en av mina tavlor av så en riktig liten tavla får ställas ut på laglig väg där nu i höst)

Hursom så finns det så mycket bra konst som ställs ut av icke ekonomiska skäl. Jag tror bland annat det är överraskningsmomentet som gör det så bra. Det oförväntade. På samma sätt som man kan tycka en av Fra Angelicos målningar är hantverksmässigt fullbordad kan man tycka den är tråkig. En barnteckning kan vara fullständigt katastrofal ur hantverkssynpunkt men så oförväntad och oförställd att den blir mer spännande än en Caravaggio. Jag tror på 40 procent skicklighet och 60 procent idè.

Dessa små fina människor är något av det finaste street art kan erbjuda enligt mig. Detta är handmålade små människor placerade runt om i London, så om man tittar noga så kan man hitta små äventyr.

http://little-people.blogspot.com/

 

Sen har Berlin street-art gruppen Mentalgassi som använder utskrifter för att placera på redan existerande ting för att skapa något oväntat.

http://mentalgassi.blogspot.com/

Självklart finns det mer fantastisk oförväntad konst överallt, det är bara man ser sig omkring. Så länge försöker jag skapa detta på papper, men får se om det utvecklas i Berlin och att jag till sist använder väggar som teckningsunderlag.
Den som lever får se.

Publicerat

preussisch discipline

Jag har lära mig tyska-ångest. Ligger åratal efter Victor som småpratade sig genom hela den förra helgen i Berlin. Under högstadiet läste jag faktiskt tyska i fyra år så känns som att något borde ha fastnat. Dock lärde vi oss bara grammatik och annat som är ”nödvändigt” att kunna i det tyska språket.

Gör ofta halvhjärtade försök att läsa den tyska delen av sidan F my life. Sidan handlar kort och gott om att man skriver om vad som har gått åt helvete för en själv under dagen. Som sagt av de visa ,så är skadeglädje den enda sanna glädjen.

Hursom så verkar det som jag ska gå i volkschule i tysklandet nu i höst för att lära mig lite grundtyska. Ett  framsteg är dock att när jag skrev Volkschule så behövde jag inte ens googla det.

 

 

 

 

 

 

 

Okejrå, jag googlade i efterhand.

Publicerat

Fortsatt ögonkontakt med Berlin.

I mitt förra inlägg så beskrev jag ganska generellt mitt första besök i Berlin. Då jag inte har någon dagsaktuell samboiberlin information så tänkte jag köra på samma tema även i detta eminenta inlägg. Nu med bilder.

Som sagt så såg vi väldigt många konstutställningar under veckan vi var där. Trots allt är vi konststuderande ungdomar som uppskattar sådant. Såg bland annat den berömda Andy Warhol tavlan.

och andra mindre berömda konstverk och tråkiga konstverk och roliga konstverk och konstiga konstverk, etc etc Vår kära linjeledare hade lagt upp det som att ett museum på förmiddagen och ett på eftermiddagen så när vi väl var tillbaka vid vårt hostel på kvällningen så var vi alla ganska möra. Men det är även här de roliga berlinhistorierna börjar

En kväll kom vi tillbaka till hostelet precis så slitna som jag beskrivit ovan. Men den här kvällen hade vi planerat att ”klubba” Detta hade vi planerat då vi tyckte att det kändes som det är sånt man gör i Berlin och nattklubbarna kommer säkert magiskt dyka upp vart vi än beger oss på berlins gator och torg. Vi klädde oss vackert och begav oss till U-bahn.

Glada i hågen begav vi oss för att leta nattklubb. Spanade ivrigt efter blinkande neonljus och skrikande tyskar. Stannade även för alkoholpåfyllning på en av de alla pubar vi hittade, pubhäng var det gott om men det spelade för lite ”untz, untz, untz” för vårat humör.

Vi blev mer och mer desperata och började på knagglig skoltyska fråga personer efter vägen. Till sist hittade vi en fransman som tipsade oss om klubben ”Matrix” (uttalas med fransk accent) Så vår något mindre glada skara begav oss dit.

Där väntade 18 åringar som untz untz untzade till backstreet boys och väldigt tidiga nittiotals-hits. Då min outfit inte var direkt passande med 40-tals frisyr pärlhalsband och röda läppar så kände jag mig lite som en nattvandrare som ska hålla ordning på ”kidzen”. Detta var dock inte något som inte kunde botas med lite alkohol.

Som de partysvenskar vi var dansade vi oss svettiga i tre timmar, insåg att vi missat sista transporten hem och tog en förvånansvärt billig taxi tillbaka till hostelet.

Partytaxi dock från en annan kväll.

Resten av veckan hittade vi bättre hängställen och vad jag vet nu så letade vi på helt fel ställen. Vi borde åkt till Orienstrasse.

Ser fram emot att ha mer erfarenhet om vart det är passligt häng i Berlin. Då speciellt i Kreuzberg så man kan förbereda sig lite. Om du har någon information, tipsa gärna! Att partysvenska sig en gång räcker gott för en gammal dam som jag.

 

Publicerat

Min första ögonkontakt med Berlin.

Det är svårt att skriva relevanta inlägg just nu, befinner mig trots allt inte i Berlin. Därför tänkte jag att jag kan berätta om mina tidigare upplevelser från Berlin, och varför jag faktiskt bestämde mig för att flytta dit från början

Hösten 2010 så åkte konstlinjen på Lunnevads folkhögskola på studieresa till Berlin. Vi åkte buss, gör inte det. På riktigt, det är skitdumt att åka buss till Berlin. Hursom så kom vi fram till Berlin efter 16 timmar buss och några diffusa trötta timmar på någon färja. På färjan satt en man och läste en tidning som hette Gesundheit. Fortfarande är det ett gissel för mig, betyder inte det ”prosit”?  Har fortfarande inte googlat fram svaret så vet någon varför en tidning är döpt till Prosit så upplys mig gärna.

För att inte frångå ämnet ytterligare så stannade till sist vår buss framför ett snabbmatshak. Stället hette Mustafas Gemüse kebap. Om jag hade vetat då, vad jag vet nu, så hade jag genast rusat ur bussen för att sälla mig till den glada men hungriga kön framför. Nu visste jag ju inte detta. Vi snarare drog dåliga skämt om att det här kebabstället säkert är ”berömt” och att kebabälskare från hela världen säkert åker dit och att vi låtsas vara kebabturister från Sverige etc.etc. Roligt nog så var vi väldigt nära sanningen. Vi alla åt på Mustafas och de förtjänar sitt rykte. Oj, vad de förtjänar sitt rykte.

Bakom Mustafas låg vårt hostel. Ca 5 sekunder därifrån faktiskt. Där delade vi upp oss på olika rum och gjorde oss hemmastadda. Vår vecka i Berlin bestod av öldrickande, Konsttittande, väldigt lång guide-tur på buss (IGEN buss i/till Berlin=skitdumt) öldrickande, Konsttittande, Egyptiskt konsttittande, Öldrickande. Ja jag tror jag har gjort mig förstådd. Om vår vecka i Berlin hade varit en låt hade det varit en smått modifierad version av fader Abraham.

 

”Och dom såg och drack, och dom drack och såg, och så gjorde dom såhär….”

 

Under veckan började jag känna mig mer hemma. Då jag är en person som tycker om att förvilla mig i en ny stad så ”valde” jag att gå vilse på eget bevåg en eftermiddag. Något jag är väldigt glad att jag gjorde. Ibland känner man sig väldigt ”rätt” på en plats. Om jag och Berlin skulle ha en relation skulle det ha varit gången våra ögon möttes i krogmörkret och vi hade en väldigt fumlig men rätt ärlig konversation, och kom till sist fram till att vi skulle byta nummer. Så kändes det.

Sen åkte vi en lika jobbig bussresa hem och jag fick sms från den personen som senare skulle bli min sambo i Berlin.

Publicerat

Bloggoskulden

Happ, då var det dags att bli av med sin bloggoskuld tänker jag en tisdag kväll. Efter snart två år av att inte ha producerat någon längre text känns det lite ringrostigt, men det tar inte många sekunder innan jag konfronteras av den stora frågan: Vad ska man skriva om?

Det kluriga är ju att det finns allt för många av trådar att dra i! Ämnena för tidigare publikationer har framför allt bestämts av svenskalärarna i gymnasiet, vilket betyder diverse diktförfattare och andra mindre vidkommande saker – men nu får man alltså skriva.. vad man vill?! En blandning av skräck och fascination väller över mig. Det gäller att begränsa sig bara.. Vilket visar sig lättare sagt än gjort.

Bloggen heter ju trots allt Sambo i Berlin, vilket antyder att mycket kommer kresta kring hur det är att flytta 1) ihop och 2) till Berlin. Nu är det ju faktiskt mindre än en månad kvar! Har fortfarande inte riktigt greppat att vi ska flytta till Europas näst största stad. Kontrasten från de tidigare bostadsorterna – mitt ute på de vida östgötaslätterna och en liten ö i östersjön – är total. Utöver det kommer det nog handla mycket om musik. Det är kul med musik. Musik är kul.

Så titta förbi med jämna mellanrum om något av ovanstående verkar vara av intresse! Snart nog kommer det komma en del bilder och annat kul. Planerna är många och stora.

Tills dess, ha det fint!

Victor