Sambo i Berlin

Igår begav vi oss till Baren Edelweiss som ligger i Görlitzer-park här i Kreuzberg. De har jam kvällar på tisdagar och nu var det dags för Victor att testa på berlins jazzscen. Jag var väldigt mycket mer nervös än honom, kanske på grund av okunskap om ämnet (hur vet man vem som spelar solo när? och varför?)

Men hursom så kom vi till ett litet rum fyllt av jazzkatter. Hur tuffa som helst. Mörkhyade män med bakåframbasker och superstora saxofoner. Gjorde inte mig mindre nervös då alla verkade vara så…tuffa helt enkelt. Då öppningsbandet hade spelat sitt och vi druckit den enda ölen vi har råd med just nu. Så gick Victor upp och spelade. Ganska stolt. Han fick massa applåder och och komplimanger så jag antar att han spelade bra. Kanske blev ännu mer kontrast då den första saxofonisten spelade helt åt helvete. Detta vet jag om då en av sångerskorna berättade det. Fast jag hörde att något av fel. Baby steps även inom detta område.

Själv satt jag i en soffa och blev rökförgiftad av cigaretter och jointar. Ja man rökte på ganska öppet på den här klubben. (nej mamma och pappa jag gjorde inget dumt. High on life!) Att det var för mycket folk för ett för litet rum och att alla tyckte att kedjeröka, det är roligt. Så var inte jag i den bästa formen då kvällen var slut.

Stolt var jag dock! Lille jazzkatt Victor.

”yea, everything is fast in Berlin” sa vår hyresvärd då vi för andra gången träffades i lägenheten för att få de sista två hyreskontrakten. Jag kan inte annat än hålla med honom. Nu är vi inne på tredje veckan som berlinare och under tiden har vi hunnit med att få några nya bekanta,festa tills solen går upp. Ätit för många Döners, sovit bort en hel dag och jag har även hunnit med att få ett barnvaktsjobb.

Träffade barnen och familjen i torsdags och jag ska passa en femåring och en treåring. Det var sjukt roligt att leka faktiskt, väldigt intressant med små barn som pratar tyska. De är svenskspråkiga men går ju på tyskt Kita så lite tyskt är det allt. Bitte är bland annat ett vanligt ord. Dessutom lärde dom mig en ny dryck ”Sale” det vill säga Juice blandat med mineralvatten. Gilla.

Annars börjar vardag bli vardag och jag kan handla mat på bara tyska. Vilket innebär att jag har utvecklad mitt tyska ordförråd med två meningar, (leider nicht, alles,), baby steps.

Har fått massa material till typiskt tyskland kategorien så det är på gång. Knüller samstag är fortfarande något av det roligaste jag läst här.

Det har varit aktuellt för oss ett tag nu att gå och inhandla den ädla dryck som de flesta tyskar är så förtjusta i, och vars historia sträcker sig långt bak i tiden. Jag har gjort lite efterforskningar på ölens historia och som väntat finns det inget egentligt datum för då ”ölen uppfanns”, men det finns en grej som man kan fasta på som fortfarande hänger med i den tyska ölkulturen; Das Deutsche Reinheitsgebot – fritt översatt Den Tyska Renhetslagen. Mer om detta senare.

Så vi begav oss iväg till vår lokala dryckesleverantör – Hoffman Getränke på Gitschiner Strasse. Väl framme slogs vi först av häpnad, som övergick i fascination till ett överväldigande ha-begär, främst hos mig. Hur kommer detta sig? Jo, på grund av 1) utbudet och 2) priset. Här fanns säkerligen ett 40-tal olika sorters Lager att välja mellan, uppradade i meterhöga backar. Och vad får man ge för en back (dvs 20 x 0,5 l lager på flaska)? Priserna varierar från 10 till inte så mycket mer än 15 €. Ganska överkomligt om man jämför med ett sexpack 0,33 som går av på pass 7,50 € hemmavid. Föjande omständigheter resulterade i följande inköp som gick av på i runda svängar 23 €.

Men hur var det då med den där renhetsförordningen? Såvitt jag förstått och fått fram från den tyska sidan www.bier-lexikon.lauftext.de var ölen i början av 1500-talet inte av den kvaliten som vi är vana med idag. Det hela började i staden Nürnberg i delstaten Bayern, som ligger i de syd-östra delarna av landet. Där kunde ölen smaka så illa att bryggaren och dennes brygd fördes till Pegnitz-floden, där denne misshandlades och brygden hälldes i floden. Om ölen var dålig men motvilligt nog gick ner, kunde Nürnberg-borna ta dit stadsgardet och få bryggaren eller värden att sälja sin öl till kraftigt reducerat pris, eller t.o.m. ge bort den gratis.

De ständiga kontrollerna och kraven på bättre öl gav resultat – kvaliten på öl blev bättre och ledde i förlängningen till att de bestämmande makterna i Ingolstadt, dvs adeln och riddarorden, träffades och knåpade ihop en renhetsförordning för alla bayerska bryggare. Den sade i princip att öl får innehålla tre ingredienser: kornmalt, humle och vatten. Detta hände den 23 april 1516. Och det är alltså detta man fortsättningsvis kan läsa på de tyska ölflaskorna – gebraut nach dem Deutschen Reinheitsgebot seit 1516.

Vad händer ikväll då? Vi ska träffa några nya bekanta och – om allt faller på plats – evetuellt ta oss till den legendariska klubben Berghain. Även en sak som skiljer sig ganska markant från nordiska breddgrader: stället öppnar 00.00 och har öppet till 13.00 nästföljande dag. Nice.

Och så kommer vi såklart avnjuta ett gäng kalla, garanterat välsmakande öl. Cheers,

Det är ju så jävla nice. Att man egentligen inte har något så viktigt att stiga upp till att man kan trycka på snooze tre, fyra, fem gånger om det så behagar. Att man kan gå och sätta igång kaffebryggaren för att sedan återhämta krafterna från den inte alltför ansträngade promenaden mellan sov-, vardags-, det enda rummmet vi har-rummet i en redan uppvärmd bädd. Denna lördagmorgon var jag dock tvungen att ta mig upp till en diskussion på en tyskakurs via skype, som ändå inte fungerade.

Vi skyller vårat stora sömnbehov på nya intryck och gamla vanor. Och det är inte svårt att hitta ursäkter till ett nöje som egentligen inte är ett guilty pleasure. Vi kan väl säga att till en början av våran vistelse i en stor, ny stad unnar oss det, helt enkelt? Vi börjar småningom komma ur turistfasen och assimilera oss i den tyska vardagen.

Nåväl, nog om detta. Så var det dags att börja dagen med nya, friska tag.. Elleeer?

 

 

Ja då var jag lämnad ensam i lägenheten för första gången. Victor är och fikar med en tjej och jag börjar bli uttråkad. Först tänkte jag att det skulle bli skönt och att jag kunde faktiskt göra vad jag ville ett par timmar. (tex äta chips i sängen) Nu har jag gjort det. Så nu slutade det vara roligt. Nu sitter jag mest och dricker för mycket kaffe och väntar tills vi ska gå och äta kinamat.

Andra otroligt intressanta iakttagelser från en lägenhet i Kreuzberg är att lägenheterna omkring spelar väldigt olika musik. Just nu hör jag Beyonce, rihanna och valfri opera. Detta blandar sig någon form av r´n´b-rokoko-isk känsla. (väldigt bra ord som jag kom på själv)

Annars då? Jo veckan har varit bra. Har promenerat i ungefär fem timmar per dag på jakt efter vad vi nu ska ha. Detta har resulterat i att Victor gått ner tre kg och att jag har fått skavsår. Nästa vecka ska vi faktiskt socialisera med andra människor! Fikor och öl inplanerade. Det ska bli kul.

Och däääär kom Victor hem! Kinamat! Raus bitte!

 

(extrainfo: Rolig sak jag börjat med som generar Victor, Att skrika ”Raus!” och ”schneller!” i en führer-aktig ton så fort han tar lite extra lång tid på sig någonstans i det offentliga rummet.)