Kategori: Okategoriserat

Shit, här har det inte hänt mycket på ett tag. Rimlig förklaring? Finns inte riktigt till hands. Det betyder bara att vi har desto mer att ta igen!

Den senaste helgen har vi haft besök av en riktigt trevlig tjej som heter Linnea, som vi har hängt med några gånger. Linnea, som Amanda fick kontakt med via det, speciellt i en ny stad, oumbärliga Facebook, har bott i Berlin sen augusti. Så, to what did we owe the pleasure?* Dom säger ju att det är en tårtbit att hitta boende i Berlin, men om man inte har nåt över längre tid så kan det ibland hända att man blir utan eget härberge ett tag, något som kan ställa till det när man har en begränsad budget. Men, det löser sig ju alltid, och i detta fall på ett alldeles utmärkt sätt då Jenny, en till av våra hittills få men ack så kära vänner i Berlin, hade ett rum i ett Wohngemeinschaft (kollektiv) till uthyrning för en månad. Kalas för alla parter!

*Hatar ni inte när man bara fastnar med ett klockrent (nåja) uttryck på ett annat språk? Så, eftersom luften är fri borde rimligtvis digital information i samma anda vara dito. Härmed erkänner jag en lucka i vokabuläret, tar den korta vägen ut och använder det engelska uttrycket i fråga.

Vad annat nytt? Hyrde ett övningsrum för ett par dar sen och spelade oavbrutet saxofon i två timmar, med blåsor på en ovan läpp som följd. Sjukt kul/spännande/avslappnande/uppiggande hursom! Har även jammat med tidigare nämnda Jenny som spelar bas. Vi ställde oss en vacker dag på en bro och rev av några gamla godingar. Vi fick i alla fall 4 € var, nog till en Döner – något som är kul de första 3 veckorna men som man sedermera tröttnar på. Lite som jag föreställer mig att man tröttnar på hamburgare efter den första tiden på ett snabbmatshak.  Idag var jag faktiskt även och spelade gitarr och sjöng – douchébag-style – i tunnelbanan. Gick helt okey, spelade i en halvtimme, varefter jag blev bortkörd av två vakter. Måste tydligen betala för att få spela där? SCHEISS sade jag och gick hem.

Jaapp, känner att det får räcka för idag. Får försöka återkomma med mer regelbundna intervall så blir det roligare för alla. Tills nästa gång, simma lugnt och ha så mycket kul som möjligt!

…

Och som ett litet tips när det kommer till att ha kul måste jag delge denne komiker, Ross Noble, som helt enkelt är för jävla rolig!

Söndagar har som bekant en tendens till att bli dagar då man inte får så mycket gjort. Detta numera främst på grund av Berlins ”open end”-policy, dvs. vi får se när vi stänger/tills sista gästen går, som gäller på många uteställen, speciellt på lördagar. Denna lördag delade vi upp gruppen. Amanda hängde med en relativt ny kompis som heter Linnea, medan jag hade siktet inställt på Late Night jam session på jazzklubben A-trane.

Det fina med Berlin för den som både gillar att spela och lyssna på synkoperad musik med improviserade inslag är att varje kväll i veckan finns det ett eller flera ställen i stan dit man kan gå och träffa likasinnade och spela och njuta av ovan nämnda musiktyp. Det är dessa etablissemang som jag som bäst håller på att utforska. Och igår blev det alltså late night på a-trane, eftersom jamet började vid pass 00.30 och håller på till 5-6 på morgonen. Som på de andra ställena (var till ett ställe,Edelweiss,  häromdan. Fem av fem b9:or), var det sjukt många människor innanför dörren när jag kom dit vid halv 2. Efter ett tag tunnade det ur lite och jag hittade min väg fram till scenen, gick upp och spelade ett gäng låtar bekanta från folkistiden (tack standardensemblen!). Det var grymt kul faktiskt, dels att få spela men också att snacka med dom som var där och lirade. Kändes väldigt oldschool att som en av de första gå från stället vid 4 och fortfarande höra att det fortfarande svänger, oavsett vilken tid på dygnet det är.

Som avslut på denna del från serien om jamsessions kommer jag bjuda på ett bra exempel av synkoperad musik som jag hittade ganska  nyligen; den eminente trumslagaren Brian Blade tillsammans med gitarristen Wulfgang Muthspiel i deras projekt Friendly Travelers. Håll till godo!

Har tydligen köpt parfymerat toalettpapper, sjukt visste inte ens om att det fanns. Nu är det hursomhelst lördag och straxts ska jag iväg med en ny kompis till Görtlizer-park (enligt vissa källor, hipsterparken nummer 1) där ska vi dricka öl och ha det trevligt. Victor ska iväg på Jam på A-train och spela lite saxomofon.

Bis bald!

Igår var vi på Bürgeramt. Det vill säga det tyska skatteverket, vi tänkte skriva in oss och berätta att vi bor här. Kändes som läge då Victor så gärna ville låna böcker på biblioteket för mig spelar det ingen roll då de flesta böcker är på tyska. Språket jag fortfarande enbart behärskar då jag ska beställa Döner. (ein döner zum mitnehmen bitte) Hursom begav vi oss iväg till denna byggnad formad som en betongkloss och vi var beredda på det värsta. Man har väl hört om tyska arga myndighets-führers som skriker att om man inte pratar tyska har man inget här att göra.

Ganska snabbt blev vi involverade i en kö. Och den stämningen…Det var samma stämning som vi även har funnit på posten här i Berlin. Det innebär att alla står rakt på led utan att skratta prata eller försöka sysselsätta sig själv på något vis. Le och småprata kommer inte på fråga och man ska veta. här.är.det.inte.kul. Om man inte kände av det på stämningen så märkte man det ganska snabbt så fort man började läsa alla uppmaningslappar. Lokaliserade ca 7 lappar med olika budskap och regler. Efter ett tag upptäckte jag i ett litet hörn av en dataskärm som uppmanade något, och där hittade jag äntligen ett litet ”välkommen till Berlin” Ja..danke?

Hursomhelst tillbaka till avrättningskön. Vi kom fram till en kvinna som pekade oss åt ett annat rum och gav oss något ifyllningsformulär. Detta fyllde vi i och blev skickade till några sköna tanter på ett annat kontor som var sådär gött medelålders, lite övervikt och rask jargong med några bitska kommentarer. Till sist fick vi vår lapp och. ja nu får vi gå till biblioteket och skaffa jobb lagligt? måste utreda om det finns fler fördelar.

Idag har vi fått besök.

Han berättade att han hette Alexander och frågade om han fick bo här.

Han tittade på oss och vi sa att visst får du det!