Fortsatt ögonkontakt med Berlin.

I mitt förra inlägg så beskrev jag ganska generellt mitt första besök i Berlin. Då jag inte har någon dagsaktuell samboiberlin information så tänkte jag köra på samma tema även i detta eminenta inlägg. Nu med bilder.

Som sagt så såg vi väldigt många konstutställningar under veckan vi var där. Trots allt är vi konststuderande ungdomar som uppskattar sådant. Såg bland annat den berömda Andy Warhol tavlan.

och andra mindre berömda konstverk och tråkiga konstverk och roliga konstverk och konstiga konstverk, etc etc Vår kära linjeledare hade lagt upp det som att ett museum på förmiddagen och ett på eftermiddagen så när vi väl var tillbaka vid vårt hostel på kvällningen så var vi alla ganska möra. Men det är även här de roliga berlinhistorierna börjar

En kväll kom vi tillbaka till hostelet precis så slitna som jag beskrivit ovan. Men den här kvällen hade vi planerat att ”klubba” Detta hade vi planerat då vi tyckte att det kändes som det är sånt man gör i Berlin och nattklubbarna kommer säkert magiskt dyka upp vart vi än beger oss på berlins gator och torg. Vi klädde oss vackert och begav oss till U-bahn.

Glada i hågen begav vi oss för att leta nattklubb. Spanade ivrigt efter blinkande neonljus och skrikande tyskar. Stannade även för alkoholpåfyllning på en av de alla pubar vi hittade, pubhäng var det gott om men det spelade för lite ”untz, untz, untz” för vårat humör.

Vi blev mer och mer desperata och började på knagglig skoltyska fråga personer efter vägen. Till sist hittade vi en fransman som tipsade oss om klubben ”Matrix” (uttalas med fransk accent) Så vår något mindre glada skara begav oss dit.

Där väntade 18 åringar som untz untz untzade till backstreet boys och väldigt tidiga nittiotals-hits. Då min outfit inte var direkt passande med 40-tals frisyr pärlhalsband och röda läppar så kände jag mig lite som en nattvandrare som ska hålla ordning på ”kidzen”. Detta var dock inte något som inte kunde botas med lite alkohol.

Som de partysvenskar vi var dansade vi oss svettiga i tre timmar, insåg att vi missat sista transporten hem och tog en förvånansvärt billig taxi tillbaka till hostelet.

Partytaxi dock från en annan kväll.

Resten av veckan hittade vi bättre hängställen och vad jag vet nu så letade vi på helt fel ställen. Vi borde åkt till Orienstrasse.

Ser fram emot att ha mer erfarenhet om vart det är passligt häng i Berlin. Då speciellt i Kreuzberg så man kan förbereda sig lite. Om du har någon information, tipsa gärna! Att partysvenska sig en gång räcker gott för en gammal dam som jag.

 

Min första ögonkontakt med Berlin.

Det är svårt att skriva relevanta inlägg just nu, befinner mig trots allt inte i Berlin. Därför tänkte jag att jag kan berätta om mina tidigare upplevelser från Berlin, och varför jag faktiskt bestämde mig för att flytta dit från början

Hösten 2010 så åkte konstlinjen på Lunnevads folkhögskola på studieresa till Berlin. Vi åkte buss, gör inte det. På riktigt, det är skitdumt att åka buss till Berlin. Hursom så kom vi fram till Berlin efter 16 timmar buss och några diffusa trötta timmar på någon färja. På färjan satt en man och läste en tidning som hette Gesundheit. Fortfarande är det ett gissel för mig, betyder inte det ”prosit”?  Har fortfarande inte googlat fram svaret så vet någon varför en tidning är döpt till Prosit så upplys mig gärna.

För att inte frångå ämnet ytterligare så stannade till sist vår buss framför ett snabbmatshak. Stället hette Mustafas Gemüse kebap. Om jag hade vetat då, vad jag vet nu, så hade jag genast rusat ur bussen för att sälla mig till den glada men hungriga kön framför. Nu visste jag ju inte detta. Vi snarare drog dåliga skämt om att det här kebabstället säkert är ”berömt” och att kebabälskare från hela världen säkert åker dit och att vi låtsas vara kebabturister från Sverige etc.etc. Roligt nog så var vi väldigt nära sanningen. Vi alla åt på Mustafas och de förtjänar sitt rykte. Oj, vad de förtjänar sitt rykte.

Bakom Mustafas låg vårt hostel. Ca 5 sekunder därifrån faktiskt. Där delade vi upp oss på olika rum och gjorde oss hemmastadda. Vår vecka i Berlin bestod av öldrickande, Konsttittande, väldigt lång guide-tur på buss (IGEN buss i/till Berlin=skitdumt) öldrickande, Konsttittande, Egyptiskt konsttittande, Öldrickande. Ja jag tror jag har gjort mig förstådd. Om vår vecka i Berlin hade varit en låt hade det varit en smått modifierad version av fader Abraham.

 

”Och dom såg och drack, och dom drack och såg, och så gjorde dom såhär….”

 

Under veckan började jag känna mig mer hemma. Då jag är en person som tycker om att förvilla mig i en ny stad så ”valde” jag att gå vilse på eget bevåg en eftermiddag. Något jag är väldigt glad att jag gjorde. Ibland känner man sig väldigt ”rätt” på en plats. Om jag och Berlin skulle ha en relation skulle det ha varit gången våra ögon möttes i krogmörkret och vi hade en väldigt fumlig men rätt ärlig konversation, och kom till sist fram till att vi skulle byta nummer. Så kändes det.

Sen åkte vi en lika jobbig bussresa hem och jag fick sms från den personen som senare skulle bli min sambo i Berlin.

Byte av bloggsida.

Sådär ja! då har bloggen blivit flyttat till nya trakter. Då allt som har skrivits på originalbloggen har flyttats över så är det väl egentligen inte jättestor skillnad, men spännande är det!

Hursom så fortsätter sommarlivet och väntan på att få flytta ner, Jobbar konstant med att utfodra hungriga människor som kassabiträde på Mcdonalds och Victor fortsätter att sälja cyklar på Åland. På min ytterst lilla fritid så tecknar jag. Inte på ett trevligt ”åh nu ska jag rita något fint”-sätt utan mer på ett autistiskt ”jag skapar, stör mig inte”-sätt. Jag får hoppas att inte detta asociala tecknande fortsätter då jag och Victor har flyttat ihop för då lär jag inte vara en direkt trevlig sambo.

När jag tecknar hamnar alla människor i boxen längst ner till höger.

Chips

Det har dykt upp ett problem. Eller snarare blev jag medveten om det här problemet under den helgen vi var nere i Berlin för att titta på lägenheten.

Chips

Jag är en chipstjej, är inte så mycket för varken godis eller choklad
(alltså jag äter ju det vid brist på annat, men chips är mer min kopp te)

Tydligen har de enbart äckliga chips enligt min smak. mexikan, Jalapeño , paprika etc etc.
Hittade inte ens naturella chips. Bara snuskchips.
Detta letande fortsatte fram tills vi satt på tåget mot Sverige igen.
Inte en endaste matvarubutik hade goda chips.

Fan. Kan man baka chips?

Att flytta ihop


Nu närmar sig vår flytt med stormsteg och det återstår endast en månad fylld av jobb för min del, och jobb+spelningar för Victors del.
Så i september blir vi alltså sambo. Ett ordval som kom som en chock för Victor
-Sambo? är man inte det när man är typ 35?
håhå ja ja, det märks att den lilla pjuklarvern är 5 månader yngre än mig.

När chocken la sig så kom vi väl fram till att det kommer bli fint.
Bo med den man älskar. Känns som något självklart.
Trots allt så bodde vi semi-ihop under ett halvår då vi gick på samma folkhögskola.
Då var det dock ingen lägenhet utan ett rum på 12 kvadrat.
Det här är något som kan invagga en i en trygghet.
”vi bodde ju ihop på mycket mindre utrymme tidigare”
Skillnaden nu är ju att det inte riktigt finns några självklara skäl att lämna hemmet (än)
Ensamtid kommer inte komma naturligt på samma sätt som tidigare.

Det jag mest ser fram emot är att skapa/tillverka/bo in mig i lägenhet som inte bara är min.
Något som är vårt. Kommer säkert bråkas en hel del då vi båda är ganska individuella människor men ser det mer som en tillgång än ett problem. ett kärt problem.

Hur som helst så ska jag ha ett eget hörn där jag ska teckna och måla och där inte Victor får röra något. Och därmed basta.