Söndagar har som bekant en tendens till att bli dagar då man inte får så mycket gjort. Detta numera främst på grund av Berlins ”open end”-policy, dvs. vi får se när vi stänger/tills sista gästen går, som gäller på många uteställen, speciellt på lördagar. Denna lördag delade vi upp gruppen. Amanda hängde med en relativt ny kompis som heter Linnea, medan jag hade siktet inställt på Late Night jam session på jazzklubben A-trane.
Det fina med Berlin för den som både gillar att spela och lyssna på synkoperad musik med improviserade inslag är att varje kväll i veckan finns det ett eller flera ställen i stan dit man kan gå och träffa likasinnade och spela och njuta av ovan nämnda musiktyp. Det är dessa etablissemang som jag som bäst håller på att utforska. Och igår blev det alltså late night på a-trane, eftersom jamet började vid pass 00.30 och håller på till 5-6 på morgonen. Som på de andra ställena (var till ett ställe,Edelweiss, häromdan. Fem av fem b9:or), var det sjukt många människor innanför dörren när jag kom dit vid halv 2. Efter ett tag tunnade det ur lite och jag hittade min väg fram till scenen, gick upp och spelade ett gäng låtar bekanta från folkistiden (tack standardensemblen!). Det var grymt kul faktiskt, dels att få spela men också att snacka med dom som var där och lirade. Kändes väldigt oldschool att som en av de första gå från stället vid 4 och fortfarande höra att det fortfarande svänger, oavsett vilken tid på dygnet det är.
Som avslut på denna del från serien om jamsessions kommer jag bjuda på ett bra exempel av synkoperad musik som jag hittade ganska nyligen; den eminente trumslagaren Brian Blade tillsammans med gitarristen Wulfgang Muthspiel i deras projekt Friendly Travelers. Håll till godo!