down south

Och vips så var sommaren över. Nu är det tre timmar kvar av av årets Ålandsvistelse, och efter en snabb återblick på den gångna sommaren är det lätt att konstatera att den har varit bra, riktigt bra. En del spelningar, mycket skönt häng och 2 månader av nio till fem i en liten cykelbutik senare står jag med väskan packad för att i första hand bege mig västerut, mot Karlstad och min underbara flickvän
Amanda, för att sedan tillsammans dra söderut, närmare bestämt mot Berlin!

Insikten om att vi tillsammans ska flytta till Berlin – ”Probably the most awesome city in Europe”  (egen quote) – börjar sakta smyga sig på. Jag är nämligen av den typen som först några minuter före resans avgång börjar inse att hela grejen faktiskt blir av. Så om några minuter kommer jag troligtvis bryta ut i ett anfall av hysterisk packningspanik, påföljt av uppgivenhet för att jag som vanligt inte har koll på läget, för att sen glida ut i ett ganska skönt rus av nöjdhet. Självinsikter ftw.

”Men vad ska ni göra där?” är en fråga som båda Amanda och jag fått svara på ett antal gånger, och svaret är ganska enkelt: typ leva. Vi ska ju förstås plugga på distans och försöka hitta ett jobb, men det kommer sen. Att bara bo i stan och insupa all kultur och alla människor. Att bli del av den avslappnade attityden som råder där, speciellt då open end-tänket (vi får se när vi stänger / när sista kunden går) som i princip inte förekommer uppe i Norden. Och såklart bara bo tillsammans, efter den här bitvis otroligt frustrerande sommaren av avbrutna Skypesamtal och alldeles för få träffar kan jag helt enkelt inte tänka mig något bättre än att tillsammans med Amanda bli Sambo i Berlin.