Röda tråden kvällen

Idag är det dan före dan före doppare-dan! bra uttryck men mindre sant, så vi kommer åka tåg största delen av morgondagen. Men på fredag morgon bosätter vi oss på Waldermarstrasse!

Ikväll är det att knypa ihop tråden kvällen. ”vart är min oranga kjol?” ”aha där!” ”men vart är då blusen som hör ihop med den…?” knåpar ihop pussel-lösningar och har redan satt mig på väskan för att klicka ihop den. Nu öppnas den inte förens vi är framme och därmed basta.

Ännu mer fantastiskt är att en av mina distanskurser började i måndags och vi har läxa tills på Fredag. Tydligen läser jag någon sorts kvantfysik så igår och idag har tillägnats att läsa om paradigmer anomalier och Thomas Samuel Kuhn. Trodde kreativitet och vetenskap 15 hp skulle vara mer artsy. Men det är kul att känna sig som en fysiker så jag försöker hålla gnällandet på en något låg nivå.

Hey ho , lets go!

Saxofånig

Har precis fått insikten att jag kommer bo med en saxofonist. Det är ett otroligt högljutt instrument.

 

Kolla!

Kolla! vi är i samma land! samma stad! samma rum! framsteg förhållandemässigt.

Nu är det nära. TAGGA!

down south

Och vips så var sommaren över. Nu är det tre timmar kvar av av årets Ålandsvistelse, och efter en snabb återblick på den gångna sommaren är det lätt att konstatera att den har varit bra, riktigt bra. En del spelningar, mycket skönt häng och 2 månader av nio till fem i en liten cykelbutik senare står jag med väskan packad för att i första hand bege mig västerut, mot Karlstad och min underbara flickvän
Amanda, för att sedan tillsammans dra söderut, närmare bestämt mot Berlin!

Insikten om att vi tillsammans ska flytta till Berlin – ”Probably the most awesome city in Europe”  (egen quote) – börjar sakta smyga sig på. Jag är nämligen av den typen som först några minuter före resans avgång börjar inse att hela grejen faktiskt blir av. Så om några minuter kommer jag troligtvis bryta ut i ett anfall av hysterisk packningspanik, påföljt av uppgivenhet för att jag som vanligt inte har koll på läget, för att sen glida ut i ett ganska skönt rus av nöjdhet. Självinsikter ftw.

”Men vad ska ni göra där?” är en fråga som båda Amanda och jag fått svara på ett antal gånger, och svaret är ganska enkelt: typ leva. Vi ska ju förstås plugga på distans och försöka hitta ett jobb, men det kommer sen. Att bara bo i stan och insupa all kultur och alla människor. Att bli del av den avslappnade attityden som råder där, speciellt då open end-tänket (vi får se när vi stänger / när sista kunden går) som i princip inte förekommer uppe i Norden. Och såklart bara bo tillsammans, efter den här bitvis otroligt frustrerande sommaren av avbrutna Skypesamtal och alldeles för få träffar kan jag helt enkelt inte tänka mig något bättre än att tillsammans med Amanda bli Sambo i Berlin.

Street art

Street art i Berlin är ett välkänt faktum. Speciellt då för mig som varit konststuderande under två år. Som jag har skrivit i de två senaste inläggen så åkte vi som sagt till Berlin på studieresa, både för att gå på museum och att se all gatukonst.

Jag tycker street art är fantastiskt fint. Under hösten tilldelade jag mig själv utställningar i Urbana miljöer med utskrifter av mina egna oljemålningar. Bland annat uppsatta på träd i trädgårdsföreningen i Linköping och i ett provrum på HM i samma stad. (även på toaletten på Passagens konsthall, senare under en annan utställning köpte kommunen en av mina tavlor av så en riktig liten tavla får ställas ut på laglig väg där nu i höst)

Hursom så finns det så mycket bra konst som ställs ut av icke ekonomiska skäl. Jag tror bland annat det är överraskningsmomentet som gör det så bra. Det oförväntade. På samma sätt som man kan tycka en av Fra Angelicos målningar är hantverksmässigt fullbordad kan man tycka den är tråkig. En barnteckning kan vara fullständigt katastrofal ur hantverkssynpunkt men så oförväntad och oförställd att den blir mer spännande än en Caravaggio. Jag tror på 40 procent skicklighet och 60 procent idè.

Dessa små fina människor är något av det finaste street art kan erbjuda enligt mig. Detta är handmålade små människor placerade runt om i London, så om man tittar noga så kan man hitta små äventyr.

http://little-people.blogspot.com/

 

Sen har Berlin street-art gruppen Mentalgassi som använder utskrifter för att placera på redan existerande ting för att skapa något oväntat.

http://mentalgassi.blogspot.com/

Självklart finns det mer fantastisk oförväntad konst överallt, det är bara man ser sig omkring. Så länge försöker jag skapa detta på papper, men får se om det utvecklas i Berlin och att jag till sist använder väggar som teckningsunderlag.
Den som lever får se.