Söndagar har som bekant en tendens till att bli dagar dÃ¥ man inte fÃ¥r sÃ¥ mycket gjort. Detta numera främst pÃ¥ grund av Berlins ”open end”-policy, dvs. vi fÃ¥r se när vi stänger/tills sista gästen gÃ¥r, som gäller pÃ¥ mÃ¥nga uteställen, speciellt pÃ¥ lördagar. Denna lördag delade vi upp gruppen. Amanda hängde med en relativt ny kompis som heter Linnea, medan jag hade siktet inställt pÃ¥ Late Night jam session pÃ¥ jazzklubben A-trane.

Det fina med Berlin för den som både gillar att spela och lyssna på synkoperad musik med improviserade inslag är att varje kväll i veckan finns det ett eller flera ställen i stan dit man kan gå och träffa likasinnade och spela och njuta av ovan nämnda musiktyp. Det är dessa etablissemang som jag som bäst håller på att utforska. Och igår blev det alltså late night på a-trane, eftersom jamet började vid pass 00.30 och håller på till 5-6 på morgonen. Som på de andra ställena (var till ett ställe,Edelweiss,  häromdan. Fem av fem b9:or), var det sjukt många människor innanför dörren när jag kom dit vid halv 2. Efter ett tag tunnade det ur lite och jag hittade min väg fram till scenen, gick upp och spelade ett gäng låtar bekanta från folkistiden (tack standardensemblen!). Det var grymt kul faktiskt, dels att få spela men också att snacka med dom som var där och lirade. Kändes väldigt oldschool att som en av de första gå från stället vid 4 och fortfarande höra att det fortfarande svänger, oavsett vilken tid på dygnet det är.

Som avslut på denna del från serien om jamsessions kommer jag bjuda på ett bra exempel av synkoperad musik som jag hittade ganska  nyligen; den eminente trumslagaren Brian Blade tillsammans med gitarristen Wulfgang Muthspiel i deras projekt Friendly Travelers. Håll till godo!

Har tydligen köpt parfymerat toalettpapper, sjukt visste inte ens om att det fanns. Nu är det hursomhelst lördag och straxts ska jag iväg med en ny kompis till Görtlizer-park (enligt vissa källor, hipsterparken nummer 1) där ska vi dricka öl och ha det trevligt. Victor ska iväg på Jam på A-train och spela lite saxomofon.

Bis bald!

Igår var vi på Bürgeramt. Det vill säga det tyska skatteverket, vi tänkte skriva in oss och berätta att vi bor här. Kändes som läge då Victor så gärna ville låna böcker på biblioteket för mig spelar det ingen roll då de flesta böcker är på tyska. Språket jag fortfarande enbart behärskar då jag ska beställa Döner. (ein döner zum mitnehmen bitte) Hursom begav vi oss iväg till denna byggnad formad som en betongkloss och vi var beredda på det värsta. Man har väl hört om tyska arga myndighets-führers som skriker att om man inte pratar tyska har man inget här att göra.

Ganska snabbt blev vi involverade i en kö. Och den stämningen…Det var samma stämning som vi även har funnit pÃ¥ posten här i Berlin. Det innebär att alla stÃ¥r rakt pÃ¥ led utan att skratta prata eller försöka sysselsätta sig själv pÃ¥ nÃ¥got vis. Le och smÃ¥prata kommer inte pÃ¥ frÃ¥ga och man ska veta. här.är.det.inte.kul. Om man inte kände av det pÃ¥ stämningen sÃ¥ märkte man det ganska snabbt sÃ¥ fort man började läsa alla uppmaningslappar. Lokaliserade ca 7 lappar med olika budskap och regler. Efter ett tag upptäckte jag i ett litet hörn av en dataskärm som uppmanade nÃ¥got, och där hittade jag äntligen ett litet ”välkommen till Berlin” Ja..danke?

Hursomhelst tillbaka till avrättningskön. Vi kom fram till en kvinna som pekade oss åt ett annat rum och gav oss något ifyllningsformulär. Detta fyllde vi i och blev skickade till några sköna tanter på ett annat kontor som var sådär gött medelålders, lite övervikt och rask jargong med några bitska kommentarer. Till sist fick vi vår lapp och. ja nu får vi gå till biblioteket och skaffa jobb lagligt? måste utreda om det finns fler fördelar.

Idag har vi fått besök.

Han berättade att han hette Alexander och frågade om han fick bo här.

Han tittade på oss och vi sa att visst får du det!